Små bilder ser alltid lite skarpare ut än lite större. Du ser t ex bara de större linjerna  och mer homogena fält i en liten bild.

Ju större bilden blir dess mer spridda blir de pixlar som skall vara lite mörkare i vinjetteringen.

Sedan är deet alltid så att det är svårt att avgöra hur en bild egentligen borde bli i tryck. Bildskärmarna är ofta ganska felaktigt inställda när det gäller färger kontrast  m m. På de professionella företag som skriver ut på papper eller kanvas så har man kalibrerade printrar. Så om man t ex skriver ut en redigerad bildpå en mycket bra fotoskrivare hemma så kan man se att det som syns på bildskärmen inte blir detsamma på fotopapper. Det är alltså din bildskärm som du troligen inte har kalibrerat. Det finns program inbyggda i både Mac och PC/Windows men de ger inte lika bra resultat om om man använt kalibrerings-'verktyg' som t ex Datacolor Spyder eller liknande. Bildskärmar bör kalibreras flera gånger per år, eller gång i månaden för bildskärmar är lite instabila över tid. Så, du skall alltså se till att du har samma ljus och färger, toner, kontrast via en kalibrering så får du mycket mer av samma färger toner och kontraster som proffslabben gör utifrån din bild. Det blir mer eller mindre exakt likadant. det som brukar skilja är lite på upplevelsen på blankt eller matt papper eller kanvas. 

Dyrare proffsbildskärmar, oftast över 8000:- och gärna 20000:- har bättre möjligheter och stabilitet över tid, då blir det mer likadant.

För att se hur olika olika bildskärmar är ta en stationär dator med separat bildskärm och jämför samma bild på en laptop, en platta, och några mobiler så förstår du svårigheten. Jag har alla mina ovanstående bildskärmar kalibrerade, och det blir oerhört mycket bättre, men även där ser man skillnaden mellan en stor bild och en liten bild om de visas på stor skärm och smartfån. Så då är vi tillbaka till stor bild lite mer diffus och liten bild och skarp. Sedan är det ytterligare svårare p g a att en platt bildskärm har ca 120 bildpunkter per tum medan du har mer än det dubbla i din bild. Det blir ännu större antal bildpunkter med s k 4K bildskärmar så det blir lite lättare att förstå vad du kommer att få för slutresultat. Men det tar tid att lära sig hur en bild ser ut på olika papperstyper, så att kalibrera bildskärm och skriva ut på egen skrivare och förstå sambanden gör att du lättare kan förstå vad du behöver göra för att få det rätt när du lämnar ut det till ett proffslabb.

Uuuups…. så avancerat det blev plötsligt…. 😮

vilket format har du sparat i? jpeg blir sämre för varje gång man sparar det, så om du gjorde en bild och sparade i jpeg, sedan öppnar och redigerar den och sparar igen, så ja, du har du försämrat bildkvalitén av den orsaken. Annars är det som ovan nämner en hel vetenskap 😃

#3 Kan vara bra att veta!

Jo, det är som TanatosNyx skriver så att t ex JPEG/JPG förlorar info allteftersom du redigerar, och att redigering bör göras i en ordning, finns otaliga artiklar om "lossy" "jpg" "editing" och "croping"… Bäst är att låta kameran spara i rå-format "CR2" för Canon och "NEF" för Nikon, och sedan "framkalla" de bilderna och spara till TIF(F), DNG, PNG (de har alla lite olika fördelar) skall man skriva ut på papper så är TIFF/DNG ett bra format, de flesta proffslabb tar emot dessa filer. Bildvisningsprogram kan behöva uppdateras/kompetteras med stöd för att visa bilderna i datorn i dessa  format.  Trixet är då att du har väldigt fina orignal att tillgå, och att du t ex i ett redigeringsprogram bara sparar till det förvanskande "lossy" JPG/JPEG formatet när du vill ta ut en bild för att visa på bildskärm d v s digitalt. Du sparar då i de upplösningar storlekar och de olika komprimeringsgrader som du behöver allt eftersom behovet uppstår. Den färdigredigerade bilden behåller du i TIF, DNG. PNG är ett "digitalt" format så det kan användas i stället för JPG/JPEG, och det är betydligt bättre än JPG/JPEG.

Du kan alltid be kameran att spara en JPG samtidigt som en fil i rå-format, det finns på alla typer av moderna systemkameror och många andra kameror också.

Men huvudproblemet är att du aldrig vet om din bildskärm visar bilden som den kommer att skrivas ut med kalibrerade proffsskrivare… Det är där kalibrerade bildskärmar kommer in, som jag skrev om förut.

#5 Tack för jättebra information! Jag ska verkligen fundera över det här och hur jag går vidare!

Spar ALLTID din bild i Photoshop format. Ta sen en kopia av den som du ändrar till JPG. Har du din Photoshop fil kvar kan du alltid göra ändringar utan att kvalitén blir förstörd.

Personligen skulle jag aldrig våga slå ihop min Photoshop fil utan att först tagit en kopia. Jag har alla mina Photoshop filer kvar sedan jag började jobba med bilder 2007.

Jo, Cindy har rätt, om du använder Photoshop. Då lagras ändringar i historiken och du kan ångra ändringar. Det som jag delvis pratade om är ju rå-filer och det ligger ju steget innan Photoshop. (Det är då hantering i Lightroom (LR) eller DxO Optics, eller RawTherapee, eller t ex Canons egen rå-konverterare).

De filnamnstillägg  jag talade om som TIF(F), PNG (eller om det inte då inte går så nöjer man sig med JP(E)G är filer som man skickar till ett proffslabb.

Cindy! jag antar att du använder LR? Och rå-filer? Går du då från LR till DNG-formatet eller till mer bitupplösning i TIF, och sedan till PS och PSD?

Om jag har fotat själv så är det alltid i Raw format. Raw filerna öppnas direkt i Camera Raw och sedan till Photoshop.

Cindy, jag tolkar det som att det då inte sparas av LR utan det det blir någon bild i minnet som öppnas av PS och att du sparar det i PSD. - Jag kan tyvärr inte så mycket om LR, och eftersom jag jobbar mycket med bildsekvenser så passar DxO Optics mig mycket bättre och det har en övergång till PS via LR, men jag använder eg ingenting i LR. Det går snabbare och änvänder datorkärnorna bättre i DxO och bilderna blir mer eller mindre automatiskt bättre i DxO, speciellt då naturbilder. Jag bara testar LR ibland för att se om det blir bättre i nyare versioner, eller om en bild inte vill bli riktig 100% i DxO.

Jag förstår inte riktigt vad du menar. När jag lägger in mina egna foton från kameran så lägger jag dom i en mapp på datorn. Sen kan jag därifrån välja var jag ska öppna mina bilder. Jag kan öppna dom direkt till Photoshop genom Camera RAW. Eller jag kan importera dom till LR och arbeta med dom där.

Vad DxO är förkortning av känner jag inte till.

När jag jobbat färdigt med min bild så sparar jag alltid en PSD fil med alla lagren intakta i en speciell mapp. Och en kopia i JPG i en annan mapp.

Nej jag uttryckte mig kanske oklart eller med för mycket tekniska detaljfunderingar. Men ditt svar bekräftar mina funderingar.

DxO Optics Pro kommer från ett franskt företag DxO som är specialister på att testfotografera alla möjliga kombinationer av kameror, kamerahus och olika objektiv, även objektiv från andra än kameratillverkaren. För zoomobjektiv så testar de flera olika inzoomningar m m och slutresultatet blir tabeller som de sedan säljer till företag som utvecklar redigeringsprogram. Vet inte om Adobe PS använder deras data, men skulle tro det. Resultatet är i alla fall att de tabellerna gör det möjlig att skapa så neutrala bilder som möjligt, det är de förslagen som används när automatiska ändringar görs. De vet ju precis hur suddigt en viss kamera och ett visst objektv blir i ytterkanterna, och hur objektivet och kameran ser färger och gör det neutralt, och det vet hur objektivet/kameran skapar lite förvrängda  bilder. Likheten med Camera Raw och LR är stor i DxO Optics Pro gränssnittet, men jag tycker att slutresultatet blir bättre. (de har gratis utvärderingsversioner av programmet)